Missade veckans avsnitt av Uppdrag granskning i ettan så jag såg reprisen imorse. Oj så berörd jag blev. Man föreställer sig hur jobbigt dom måste ha haft det. Att vara ifrån sina barn, att inte bli trodd och lyssnad på och att bli misstänkta för sådana fruktansvärda brott. Vilken mardröm! 68 dagar ifrån sina barn, de är LÅNG tid. Jag kände en klump där i halvsgropen och med tårarna ner för kinden, genom hela programet. Skönt att allt gick bra tillslut.
Och visst gör man rätt som anmäler OM man misstänker att ett barn far illa, men jag tycker ändå att det inte gick helt rätt till...
Lördagmorgon och halvfull fart. Moa blev hämtat av mormor och morfar igår kväll så det är bara Rasmus här hemma. Niklas åkte strax efter sju imorse för att hjälpa sin mormor och morfar att flytta idag. Ska bli jätte roligt att få dem hit på Bredbyn.
Eventuellt ska jag och Rasmus följa mina föräldrar till Knasiga Kojan idag, annars ska vi bara vara nere i lägenhetern och hjälpa till med flyttningen. Så, det blir nog en härlig lördag.
Skulle vara roligt om fler ville kommentera något, ni som läser. Vad som helst! Man ser att folk kikar in på bloggen om dagarna, men man har ingen aning om vilka. Så, kommenter gärna. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar