Kan tiden gå fort, samtidigt som sakta?

Två månader sedan Rasmus olycka och en månad sedan han opererades. Som jag skrev tidigare tycker jag att de känns som de var nyss det hände, då han fick kastrullen med det kokande vattnet över sig. Men samtidigt också att det var allt längre sedan.
   Även om de nu blir jobbigt ett tag framöver och att man inte vet riktigt om han måste opereras igen eller inte, så känns det ändå helt fantastiskt att allt gick så bra som det gjorde ändå. Tror vi hade några skyddsänglar där uppe...

Mina små somnade för en timme sedan och nu har jag plockat undan alla leksaker, stoppat in disken och gått bort med all tvätt, så nu får helgen komma. Ska jobba extra på mitt jobb på lördag och de känns lite nervöst. Har inte varit där sedan i juli, men de ska nog gå bra ändå. Kul att få träffa arbetskamraterna och de boende igen. Annars blir vi nog bara hemma under helgen, förbereda inför advent tror jag.