Rasmus hudtransplantation

I söndagseftermiddag åkte jag med barnen till Umeå för att möta upp Niklas utanför Busplaneten. Både Moa och Rasmus hade längtat så efter honom, så resten av den dagen var jag då inte aktuell.. Och så är det alltid efter att Niklas har varit borta. Då är det bara han som gäller.

Vi var tillsammans med barnen på Busplaneten och lekade i två timmar, och dom älskade det. Tänk va roligt de hade varit om man själv haft något sådant ställe att få besöka när man var barn. Efteråt åkte vi och käkade på restaurang innan vi åkte vidare till hotellet. Vi hade laddat upp med lite söndagsmys, tänkte att de är ju bara ett måste om man ska bo på hotell..

På måndagmorgon åt vi frukost och sedan gick vi över på avdelningen på sjukhuset. Vi fick ett rum och de sa att vi kunde få vänta ett tag innan plastikkirurgen skulle prata med oss. Men ett tag blev till flera timmar. Suck!! Vi fick vänta på rummet i över fem timmar innan hon kom, och hudtransplantationen var nära att skjutas upp då det kommit in några akuta fall. Men till slut så.. Hon berättade hur hon skulle göra, att hon hade som en "elektrisk osthyvel" som hon skulle ta bort två tunna lager med hud från Rasmus högra ben för att sedan sätta över de på såren på de vänstra benet, och efteråt syfast huden. Jag fick följa Rasmus ner till operationen där han sövdes ned. Kändes lite jobbigt att lämna honom där, men de gick bättre än jag trodde. 1½ timme senare ringde dom och sa att jag fick komma till uppvaket. Han sov fortfarande när jag kom ner, mammas älskade lilla vän. Operationen hade gått som förväntat, vilket var underbart att höra. När han väl vaknade var han illamående och kräktes resten av kvällen, han fick inte behålla någonting och fick därför behålla droppet över natten. Niklas och Moa åkte hem till Bredbyn vid 8 på kvällen, och Rasmus somnade inte förrän efter 10. Sen sovde han faktiskt hela natten...

Vi vakande vid halv sex och Rasmus var pigg som tusan. Jag gav han mellan varvena lite att dricka och de gick faktiskt bra, han kräkes inte. Sedan var han avdelningens dammtrasa, han kröp fram och tillbaka på avdelningen och hans vita rock blev gråare, gråare och tillslut nästan svart. Haha.

Hon som hade utfört transplantationen på Rasmus kom förbi och kollade hur han mådde. Hon sa sedan att vi fick välja att bo kvar på hotellet tills fredag då dom ska kolla om huden blivit "accepterad" eller inte, eller så fick vi åka hem. Vilken överraskning! Jag sa att läkaren som lagt om Rasmus sår förra veckan sa att vi skulle bli tvungna att stanna en vecka på sukhuset, men de tyckte inte kirurgen skulle var nödvändigt. Inte när Rasmus var så pigg som han var, annat hade det varit om han verkade ha jätte ont eller om han skulle varit hängig. Så Niklas fick komma och hämta oss och vi var hemma i Bredbyn igen halv 2. Meeeen, tyvärr varade inte den glada överraskningen nå länge. På Rasmus högra ben där det togs hud ifrån hade börjat läka igenom med en hel del blod, så Niklas fick åka in på akuten i Ö-vik, där dom blev kvar några timmar för ny omläggning. Och inte nog med det, så har troligtvis Niklas börs blivit stulen. Jag blir så trött!! De e nått véett! 

Idag har åter igen blött igenom omläggningen på benet och jag väntar nu på att dom ska ringa från Umeå för att få höra hur vi ska göra. Har annars suttit i telefon hela dagen, med försäkring, banken, försökringskassan m.m. Niklas har åkt och jobba och jag vill bara sova, men jag gissar på att vi får åka in till antingen ö-vik eller Umeå igen...

Glass är toppen om man varit på sjukhus...