Tiden...

Det konstiga med tiden är att den inte alltid håller samma tid. Eller jag menar... Väntar man på någonting roligt eller att något förväntansfullt ska hända, ja då går tiden såå sakta. Man väntar och man väntar, men ingenting händer. Men väntar man på att något jobbigt eller tråkigt ska ske, då springer tiden fram som aldrig förr och på en grisblink är man där. Himlarns konstigt.
Mindre än en månad kvar tills jobbet väntar, och sedan jag fick veta att jag "måste" byta till en annan avdelning så har tiden bara rusat fram. Känns som jag bara klagar och e bitter, vilket jag också är. Men, det är bara att hoppas att de blir bra i slutändan.