Idag känns de lite nervöst att åka tillbaka till Umeå, jag undrar verkligen om såren på Rasmus ben börjat läka eller om han måste transplantera hud.. Men de ska ändå bli skönt att veta, kommer han behöva eller kommer han inte behöva..
Fick igår också höra om några andras riktiga tråkigheter, känns som de varit mycket just nu, för många. Och livet är inte rättvist... Än hur gärna man vill de, så är det inte så. Därför är jag så otroligt glad att vi den här gången hade turen på vår sida.
Igår var också jag och Frida till Bjästaboden med våra kids för att kika in lite tyger. Frida gjorde lite fynd medan jag avvaktade med mina alternativ. Sedan blev det en kopp kaffe och en munk i Själand, smarrigt värre.
Nu blir det till att göra ordning de små, en för lek på Stacken och en för en dag på sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar