En av de värsta dagarna i vårt liv...

För lite mer än två veckor sedan råkade vår lillskrutt ut för en olycka, då han fick en kastrull med kokande vatten över sig hemma hos mina föräldrar. Allt gick så snabbt, att vi hann inte med det som hände... Vi tog honom direkt till badkaret och klädde av han där, för att kyla ner skadorna. Pappa ringde på en gång 112 för att få hjälp. Först tänkte jag; de kommer att gå bra, de var nog inte så farligt. Men sedan när jag tittade ner på honom så såg jag hur huden började rulla av honom på både mage och ben, och då förstod jag att de inte hade gått så bra. Hans skrik var så hjärtskärande att jag trodde jag skulle dö.
   Ambulansen kom efter ca 20-25 minuter och vi fick åka till Öviks sjukhus. Och tiden gick såååå sakta, kändes som de tog två timmar att ta sig in till stan. När vi väl kom fram tog dom hand om Rasmus och han fick morfin och annan smärtlindring, sedan gjorde dom en bedömning om vi skulle åka vidare till Umeå eller Uppsala. De blev Umeå, men under tiden skulle dom ha kontakt med läkare i Uppsala som är specialister på brännskador.
   Pappa hade ringt Niklas som var i Ekträsk och jagade, så han var redan i Umeå när i kom fram. Rasmus hade då tuppat av, troligtvis av morfinet han fick. De var så hemskt att se hur han såg ut, stackars vår älskade lille kille.
   Läkarna som var där la om sårena lite provisoriskt eftersom vi var tvungna att vänta in en annan läkare tills morgonen efter. Rasmus fick smärtstillande och morfin under natten och morgonen, så han sovde typ hela tiden.
   Dagen efter fick han såren omlagt. Dom bedömde att han hade andra gradens brännskada och att nästan 20% av kroppen var drabbad. På benen var de djupast och de visste inte om de skulle kunna läka av sig själv där eller om han skulle behöva operera senare. Men annars trodde dom att skadorna skulle läka, fast de skulle ta tid. Och de kändes så skönt att höra.
  Rasmus fick ligga med dropp, och senare fick han också feber och ögonfluss. I sex dagar pendlade febern mellan 38,5 och 40,2 grader, oftast alltid över 39,5. Rasmus fick all smärtlindring som han kunde få och även antibiotika mot inflammation.
   Rasmus ville inte heller äta eller dricka något medan vi var på sjukhuset, det enda var lite välling. Så jobbigt när man vet hur matglad han annars är.
   Min snälla mamma hade tagit ledigt för att ta hand om Moa medan vi var på sjukhuset med Rasmus, men på torsdagen kom mina föräldrar upp med henne och guuuu va vi saknat henne. Hon fick stanna hos oss och sova på hotell med pappa, som var väldigt spännande.
   På fredagen la dom om såren nere på oprationen och de var så plågsamt att se Rasmus så ledsen. De var tänkt att dom skulle ha sövt honom, men genom han var så förkyld så var hans luftrör så smala att dom inte ville ta risken, om de verkligen inte behövdes. Han fick lugnande och morfin, men trotts de var han vaken och kände av vad dom höll på med. Men de gick ändå bra, och alla där är så otroligt duktiga och snälla. 
   Niklas och Moa åkte hem till Bredbyn senare på eftermiddan, så då var det bara jag och Rasmus kvar.

En vecka efter att Rasmus fick vattnet över sig

På lördagen hade febern gått ner lite och läkarna tyckte att vi skulle prova att åka hem för att se om Rasmus skulle må lite bättre av de. Och skulle de inte funka så skulle vi få komma tillbaka. Så Niklas och Moa hämtade oss på eftermiddagen och vi fick åka hem. De va sååå skönt.    Väl hemma så har de gått ganska bra, Rasmus feber gick ner och han började äta och dricka lite mer. I torsdags var vi tillbaka till Umeå och dom tyckte att såren läkt fint. De var väl fortfarande på bena som dom var lite osäkra om de kommer att läka eller inte.

Vi hade en verkligen så himla tur, för de kunde verkligen ha gått riktigt illa. Rasmus ögon klarade sig fint och troligtvis läker huden som den ska. Alla på sjukhuset har varit underbara och så duktiga, och vår kille har varit en riktig kämpe.