Måste ju få berätta att mitt i allt elände uppe i Umeå så firade jag och Niklas nio år tillsammans. Nio år sedan han kom hem till mig i Skorped, där jag satt i mina mjukiskläder på sängen och låtsades räkna matte. Ville ju att de skulle se ut som jag hörde till de smartare gänget. Ha! Och visst gick de hem.. =) Puss på dig vännen!Kom för en stund sedan hem från Umeå igen, och idag var de riktigt jobbigt. Rasmus blev nästan hysterisk när de la om på benen så till nästa vecka blev de bestämt att han ska få lugnande så han kanske sover bort de hela. Hans vänsta ben vill inte läka som de övriga såren så de tror att han kommer behöva opereras. Känns faktiskt lite tungt att höra de, vi som trodde att de skulle läka av sig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar