20 år av saknad...

.... efter min storebror Royne.

Idag är det 20 år sedan min storebror omkom i en bilolycka strax utanför Bredbyn. 20 år, de är väldigt lång tid. Trots att jag bara var 5½ år så minns jag ändå mycket från den tid då han fanns hos oss. Bland annat kommer jag ihåg när han skaffade sin hund, Mizar. De var en Rottweiler som varken mamma eller pappa visste av att han hade köpt, förrän han kom hem med den en dag. Kommer ihåg att jag satte på He-Man på teven som han skulle få se på... Haha.
   Jag kommer ihåg att jag kunde stå på ett ben i hans hand när han höll den rätt ut, så de var en cirkuskonst som vi ofta visade när vi hade främmande hemma hos oss. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna börjar på cirkus en dag.
   Jag minns att han bytte frisyr ofta. Från svart, kort hår, till färgglad tuppkam och vidare till rakat. Han var nog värre än vad jag har varit under mina år. =)
   När jag fyllde 2år så fick jag ett mjukisdjur av honom, Pingy. Han har jag haft kvar inne på mitt rum ändå tills för tre år sedan då Moa fick ta honom till sitt rum. När jag ibland var ledsen eller rädd så hade jag honom i sängen och höll om honom hårt under hela natten, och önskade att de var Royne jag höll. Så Pingy är en minnesgrej som jag aldrig kommer att slänga.
   Royne hade sitt rum nere i källaren och jag var alltid nyfiken på vad han och hans kompisar eller flickvän hade för sig, så jag stod uppochned i trappen för att tjuvkika, vilket inte var uppskattat. Men, eftersom han inte hade någon dörr att stänga så kunde jag göra precis som jag ville. Hihi..
   Ja, det är bara några minnen jag har.. Helt otroligt vad man kan minnas.
  
Jag kommer ihåg än när pappa berättade vid köksbordet om vad som hade hänt, men jag förstod inte riktigt. Som vanligt väntade jag på att han skulle komma med bussen från jobbet... Men, han kom aldrig. Jag sa till mamma senare vid ett tillfälle då vi skulle sova, att jag behövde inte ha nå mer födelsedagar så jag inte skulle bli stor. Och sedan skulle hon och pappa kunna skaffa en ny Royne som växte om mig och allt skulle blir som förut.. Men de gick ju förstås inte. Även om man inte har födelsedagar och kalas så växer man ju trots allt.
Jag var inte gammal när de hände, men jag har inte glömt.
Jag funderar ibland på hur det hade sett ut om han fanns med oss idag.. Vad skulle han ha arbetat med, skulle han haft familj och vart skulle han ha bott?

Saknar honom, kommer alltid att sakna honom...
Idag tänder jag ett ljus för dig Royne.